"..som att begära idyller av Shakespeare.."

..vill jag medge att jag stod ganska oförstående inför häxdansen
i Hjalmar Bergmans största romaner ända tills jag hos Marcel Proust
och François Mauriac lärt mig vad en djupborrande, obarmhärtigt
sannfärdig psykologi vill säga.

Böök tyckte att Bergman "som komplement" skulle ha gett oss
"ett större mått av enkel, sund, naturlig, även banal mänsklighet".

Det är som att begära idyller av Shakespeares tragedier eller
mild humanitet av Tolstoy och Dostojevskij.
Det är just i de skenbart banala, "lyckliga" människornas själsdjup
Hjalmar Bergman tränger ned.

Markurell är inte ett troll.... en vanlig människa, avslöjad och
skildrad med den största medkänsla.

("Hjalmar Bergman 1883-1931", fra "40 svenska författare"
av Sven Stolpe, tett illustrert med bl.a. egen medaljeserie ved
8 kjente skulpturkunstnere.)