Under några veckor efter det röda styrets fall och före
återupprättandet av en mer normal civil administrasjon hade
skyddskårerna i praktiken full frihet at gjenomföra de utrensingar man
ansåg lämplig. De fungerade som de dödspatruller vi lärt känna från
Sydamerikanske diktaturer. Under några korta vår- och sommarmånader
1918, med en veritabelt dödsvåg under april och maj, avrettades
uppemot 10 000 personer. Enligt historieprojektet "Krigsdöda 1914 -
1922" lät de röda trupperna avrätta knappt 1500 personer. Som
jämförelse kan nämnas att cirka 3000 personer dödades i Chile under
Augusto Pinochets sjutton år vid makten och att cirka 28 000
motståndare arresterades under denna tid, i ett land med drygt 15
miljoner invånare. Finland hade 1918 drygt tre miljoner invånare, 80
000 arresterades, varav cirka 25 000 dog, huvuddelen inom loppet av
sex månader.